En lite juligare design!

Nu har jag bytt till en lite juligare design här på bloggen. Jag har också lagt till en liten knapp vid i det högra fältet som ni kan klicka på för att transporteras direkt till alla julkalender-inlägg. Sedan för att ta dig till inlägget då jag förklarar den fina tävlingen jag anordnar så finns det en länk ovanför alla inlägg!

Hoppas ni gillar det nya utseendet!!

The Big Reveal: Julkalender 2013

Okej! Nu är det dags! Min julkalender! Om bara ett par dagar så är det redan december! Då kickar julkänslorna verkligen in. Då börjar man lyssna på julmusik och bara myser och förhoppningsvis finns det lite snö också. Jag har tänkt att lysa upp er tillvaro med en liten julkalender som ni kan vara delaktiga i.

Det är nämligen så att varje dag klockan kvart över sju på morgonen kommer jag att lägga upp en liten fråga på bloggen. Många har med böcker och jul att göra, andra med bara böcker eller jul. Jag kommer att besvara alla frågor själv och så får ni gärna göra det också!

Men vad vore en jul utan klappar? Så därför vill jag göra något för att fira er mina kära följare! Jag har därför tänkt att göra julkalendern till en liten tävling!

Så här kommer det att gå till:
Jag lägger ut en fråga till er varje dag som jag själv kommer att svara på. (Men självklart är inte jag med i tävlingen!) Därefter ska ni också svara på samma fråga på er blogg och  i en kommentar länka till ert inlägg. Detta behöver ni endast göra vid den första frågan ni svarar på, sedan kikar jag in och räknar hur många frågor ni har besvarat när tävlingen är över. Och ni vill skriva många inlägg eftersom det ger er en extra lott i lotteriet i slutet! Glöm inte att lämna din mejl-adress så att jag kan kontakta dig om du vinner!

(Om det skulle vara så att du inte har en blogg men ändå vill vara med så kan du svara på varje fråga i en kommentar till det inlägget jag har skrivit. Alla kommentarer kommer att vara dolda tills tävlingens slut )

Tävlingen kommer att vara öppen från den 1/12 -13 till och med den 26/12 -13 så att alla som vill ska hinna svara på alla frågor! Sedan räknar jag ihop alla lotter och snart därefter publiceras vinnaren!

Men nu till det viktigaste! Priset!

Vinnaren får ett PRESENTKORT PÅ 100 kronor hos

Tävlingen är tyvärr endast öppen för adresser inom Sverige!

(Jag vet att jag är lite rörig så är det något som du inte förstår så är det bara att fråga så svarar jag!)


REGLER GÄLLER EJ LÄNGRE NYA REGLER HÄR!

Nej nu ska jag nog läsa om the hunger games-serien!

Först hade jag en book-hangover från "the Storyteller", sedan när den började avta så blev jag helt tagen av The Hunger Games: Catching Fire. Det betyder att jag nu inte har någon motivation till att plocka upp en annan bok och jag tänker därför plocka upp någon eller alla utav böckerna i The Hunger Games-serien för att få det ur systemet!

Filmatisering: The Hunger Games: Catching Fire

Igår hände det! Jag har väntat på det sedan jag läste boken för ett par år sedan. Sedan såg jag första filmen och så fick jag vänta 1,5 år på den här. Men nu har jag sett den och om jag ska sammanfatta det kort så var vi sju som gick på den tillsammans, varav två storgrät när den slutade, fyra var helt tagna och en skakar typ fortfarande. Så den var rätt så fantastisk!

Karaktärer
Katniss Eveerdeen
Jag vet inte vad jag ska säga här, vad jag behöver säga(?), Jennifer Lawrence är som vanligt helt fantastisk. Det är bra att hon kan skildra Katniss splittrade liv, mellan mardröm och verklighet, Peeta och Gale, slåss eller inte slåss. Man ser också på henne att hon är konstant rädd under ytan och Katniss får gå igenom en del tuffa grejer i denna del och Lawrence gör verkligen att scenerna blir hjärtskärande!










Peeta Mellark
Peeta, Peeta, Peeta... Du blir bara bättre och bättre! Josh Hutcherson porträtterar honom så bra! Alla scener med Katniss är fantastiska. Man ser nu bättre att allt Peeta vill göra är att hjälpa och skydda henne även om hon inte har samma känslor för honom som han har för henne. Jag gillar att han har vuxit upp lite och vågar säga emot, verkligen vågar vara sig själv!









Gale Hawthorne
Gale är inte med i denna så mycket som man hade hoppats! Men ändå, han är med! Hans relation med Katniss utvecklas men det går nästan alltid tillbaka till att de är bästa vänner känns det som och romansen saknas lite... Men Liam Hemsworth gör också ett strålande jobb med att vara Gale som alltid är lite omtänksam men lite tuffare. Han är en person som vill se förändring, vill vara med att skapa förändring. Sedan finns han ju alltid där för Katniss!









Haymitch Abernathy
Haymitch blir mer som en fadersfigur hela tiden. Eller ja, kanske inte den bästa förebilden då han är en något konstant påverkad människa med aggressionsproblem. Han tillför humor till filmen och är där för att rädda upp allt som Katniss råkar ställa till med. Jag gillar honom mycket mer i den här filmen än i den andra!





Effie Trinket
Det känns som att Effie har förstått allvaret lite mer i den här filmen, hon förstår mer hur livet är för den vanliga befolkningen. Men missförstå mig inte, hon är fortfarande samma Effie med häftiga klänningar, färglada peruker, galna sminkningar och försöker alltid att få Katniss att le framför kamerorna!





Finnick Odair
Man måste ju nämna Finnick, eller hur? Jag tycker om Sam Claffins version av Finnick. Den visar både hans mjuka sida, hans förstörda sida och dendär irriterande arroganta sidan. Jag saknar delar av hans berättelse om hur The Capitol har utnyttjat honom, men det kanske är med senare!





Joanna Mason
Jag trodde verkligen inte att jag skulle gilla henne i filmen, men så fel jag hade. Joanna är en av de coolaste karaktärerna i gänget. Hennes intervju med Ceasar är en av mina favoritscener i filmen! Så fantastisk. Tuff tjej!








Filmatisering
Jag var rädd när jag hörde att de hade bytt regissör till den här filmen. Jag var rädd att den inte skulle bli lika bra. Och jag måste säga att jag hade rätt, den blev bättre. Specialeffekterna tänkte man inte på att det var specialeffekter för det såg så rätt ut. Jag älskar eldkläderna som Peeta och Katniss har på sig och gubbarna i träningsrummet som de är i är så coola.

Sammanfattning
Detta är absolut en av de bästa filmerna som jag har sett i år! Jag hade skyhöga förväntningar och den här filmen toppade dem. Jag har skaffat mig en hel hög nya favoritscener till exempel (som jag sa förut) Joannas intervju, Peetas intervju, hisscenen och många många fler! Filmen känns mycket mer vuxen än den tidigare filmen. Mycket på grund av att karaktärerna är äldre, men också på grund av handlingen! Nu blir jag helt galen av att jag måste vänta tills nästa film!

Jag tror aldrig att jag har varit så här nöjd med en filmatisering någonsin!

Betyg

SPOILERBABBEL! (Läs inte om du inte har sett filmen eller läst boken! Markera för att läsa!)
De sista scenerna!! Seriöst! Jag tror att mitt hjärta stannade!
1. När Katniss letar efter Peeta. Tycker så synd om henne, man ser att hon har riktiga känslor för honom då!
2. När hon kommer på att hon ska skjuta pilen och förstör spelet! Alltså vad cool hon är! President Snow är riktigt arg då, så bra!
3. När hon får reda på att Peeta inte är där! Då storgrät jag. Ett par minuter innan var man så glad över att de äntligen hade funnit varandra också kommer man på hur det slutar. Brutalt jobbigt!
4. När hon tittar in i kameran det allra sista! (Behöver jag säga mer??) 
5. En av de bästa grejerna var ju i slutet när the Mockingjay först var i formen som den är på The Hunger Games sedan som på Catching Fire och sist som på Mockingjay!


Har ni sett filmen? Vad tyckte ni?

21 NOVEMBER 2014 KOMMER UPPFÖLJAREN "THE HUNGER GAMES: MOCKINGJAY PART I"!

The Storyteller

Författare: Antonia Michaelis

Svensk Titel: Sagoberättaren
Utgiven: 2011
Sidantal: 409

 

Abel Tannatek är en klasskamrat som håller sig på sin kant, skolkar och förser folk med piller och gräs när de ska festa. Mot bättre vetande blir Anna hopplöst förälskad i honom. För det finns en annan Abel också, en mjuk och sorgsen kille som tar hand om sin lillasyster, som berättar en saga som tar tag i Anna. Men gränserna mellan verklighet och fantasi flyter ihop. Kanske är den grymma sagan inte en saga utan brutal verklighet? Kanske är Abel farlig, som de andra säger? Tänk om Annas värsta farhågor blir sanna ... 

Ibland läser man böcker som aldrig tar slut, man läser och man läser och man läser, men man tar sig ingenstans. Ibland läser man böcker som bara fastnar hos en, där sidorna bara rinner iväg även fast man försöker sakta ner det, en bok som aldrig tar slut för att man kommer alltid att minnas den. Sagoberättaren är en sådan bok!

När jag beställde den här förväntade jag mig inte så mycket. Jag visste inte så mycket om vad den handlade om eller om jag skulle tycka om den. Jag beställde den för att läsa i engelskan i skolan, men på grund av en lässvacka blev det inte riktigt som jag tänkt. Jag plockade upp den och läste ett par sidor. Sedan lade jag ner den igen och plockade upp den tre dagar senare, en vanlig tidig söndagsmorgon sedan kunde jag inte lägga ifrån mig den igen.

Sagoberättaren var mystisk, hemsk, vacker, sorglig, mysig, FANTASTISK! Jag kommer inte ihåg senast en bok gav mig så mycket olika känslor på en och samma gång. Den blev mörkare och vackrare för varje blad man vände.

Karaktärerna är genomarbetade och fantastiska. För första gången på länge så stör jag mig inte på någon karaktär i boken. Ingen beskrivs som alltigenom god och framförallt beskrivs ingen som alltigenom ond! De hade alla någon bra och någon dålig sida, ingen var perfekt, men alla var unika!

Jag visste aldrig hur boken skulle sluta, vem som var skurken eller om det fanns ett lyckliga i alla sina dagar! Jag hade mina misstankar mot flera av karaktärerna men jag kunde aldrig ana hur det skulle bli!

Om ni inte skulle förstå det från tidigare text så säger jag det rätt ut: LÄS DEN HÄR BOKEN! Den är fantastisk på alla sätt och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna börja läsa en ny bok nu... Det känns liksom lite omöjligt det känns inte som att något skulle kunna toppa den här nu!

Fått lite julkänslor!

Jag har nu haft lite julkänslor och börjat arbeta med årets julkalander. Förra året höll jag i en läsning av "Törst" Richelle Mead där vi läste ett kapitel per dag och jag recenserade varje kapitel. I år kommer det bli nästan helt annorlunda! Ni kommer få mer info senare!

Jag har även fått lite inspiration till att göra det lite juligare här på bloggen snart, men vi får helt enkelt se!

Ha det bra i november-mörkret!

Omslag som påminner om varandra!

Divergent - Poster

 

Vad tycker ni om den?

Nytt i Hyllan [4]

Nu har jag skaffat hem lite böcker! Detta var ett lite speciellt köp för att det är mitt första egna internetköp. Nu när jag är "vuxen" så kan jag ju köpa mina böcker på adlibris själv. Jippie!

Men vilka böcker blev det då? Jo, de här:

Monstrets Dotter (Recensionsexemplar), Hex Hall, How to Love & Premeditated

Monstrets Dotter av Kristin Cashore
I somras läste jag den första boken i denna serie, Tankeläsaren, och jag kände verkligen att jag ville dyka ner i denna också. Det utspelar sig i en påhittad värld där vissa personer föds med speciella gåvor, dessa personer kallas särlingar. Denna bok handlar om Flamma som är något slags mänskligt monster som kan kontrollera människors sinnen. Det tycker jag låter väldigt spännande!

Hex Hall av Rachel Hawkins
Denna bok har fått mycket bra recensioner. Det handlar om en häxa som lyckas ställa till med sådana stora problem på sin skolbal att hennes trollkarlsfar skickar henne till en isolerad, magisk skola kallad Hex Hall. Hon får reda på att det har skett attacker mot elever på skolan och hennes enda vän är den huvudmisstänkta. Verkar riktigt lovande!

How to Love av Katie Cotugno
Relativt okänd debutroman som jag hörde talas om genom en amerikansk bokbloggare som verkligen tyckte om den. En tjej som blir kär i en kille som sedan mystiskt försvinner och lämnar tjejen, Reena gravid. Tre år senare är Reena förälskad i sin lilla dotter och då dyker killen plötsligt upp igen. Reena vill inte veta av honom, men det finns kanske känslor kvar, vågar hon chansa på honom? Jag tycker att den verkar mysig och som en riktig feel-good roman!

Premeditated av Josin L. McQuein
Mycket blandade recensioner på den här! Det handlar om en tjej som har begått självmord. Nu ska hennes kusin, som har läst hennes dagbok, göra livet riktigt svårt för killen som förstörde hennes liv. Det verkar som att det skulle kunna bli bra, men jag vill inte ha för höga förhoppningar!

En bok jag vill bränna...

... riva sönder, slänga eller steka...

Nu pratar jag inte om någon skönlitterär bok utan den här skönheten:
(Ja, jag var för lat för att ta en egen bild!)

 

I torsdags tog jag nämligen KÖRKORT! Woop, woop! Jag kan inte riktigt förstå det själv och väntar hela tiden på att någon ska stoppa mig och säga att jag är för liten för att ha körkort!

Sedan fyllde jag 18 för lite mer en en vecka sedan (25 oktober)! Då fick jag inga böcker, men ett adlibris-presentkort så jag för första gången kan beställa böcker helt själv! Det blev tre stycken som jag tänker visa när jag har fått hem dem!

Finale

VARNING! Denna recension kan innehålla spoilers för den som inte har läst föregående bok!

Författare: Becca Fitzpatrick
Svensk Titel: Änglarnas Kamp
Serie: The Hush Hush Saga
Utgiven: 2012 (2013)
Sidantal: 454 (350)

TACK till B. Wahlstöms för detta recensionsexemplar!

Efter Hanks död har Nora ofrivilligt blivit nefilernas ledare och hon förväntas nu avsluta det Hank påbörjat. Hon måste utplåna de fallna änglarna – och därmed utplåna Patch.

Men Nora och Patch har en plan. De ska låta alla tro att de har gjort slut. Sedan ska Nora övertyga nefilerna om att de inte behöver strida mot de fallna änglarna. Samtidigt ska Patch ta reda på så mycket som möjligt om änglarnas avsikter. Tillsammans tänker de sätta stopp för det stora kriget innan det ens har börjat. Fast samtidigt som det drar ihop sig till slutstrid mellan änglar och nefiler, frestas Nora av en överväldigande och beroendeframkallande kraft. En kraft stark nog att krossa kärleken mellan henne och Patch.

Ja, då var vi framme vid den fjärde och avslutande delen av "Hush Hush". Jag hade lagom förväntningar på den här boken. Min bästa vän älskade den, men jag kände ändå inte riktigt att jag var jättetaggad på den här av någon anledning.

Karaktärerna är ungefär likadana som i tidigare böcker. Nora är den normala, lagom populära tjejen med ett uppdrag att rädda världen, typ i alla fall. Patch är supersnygg och man lär inte känna honom på djupet i den här boken heller och Vee är Vee. Min favoritkaraktär, Scott, är med en del också. (SPOILER, markera för att läsa: Varför var de tvungna till att ta död på Scott? Det tillförde ju inte historien något kändes det som. Och VARFÖR visade det sig att Vee var nefil? Jag gillade inte alls det!)

Den här boken var väldigt förutsägbar, väldigt förutsägbar. Jag drogs aldrig riktigt in i handlingen. Men det kändes verkligen som att Fitzpatrick bara slängde ihop något för att få ihop det hon startade i föregående bok. Hela serien har varit väldigt upp och ner, första boken var riktigt, riktigt bra, andra boken var inte så bra, tredje var riktigt bra och fjärde okej. Dock gillade jag det allra sista i boken väldigt mycket, där kändes det som att man verkligen fick ett slut på serien!

Dead Time

Författare: Anne Cassidy
Svensk Titel: Tid att Dö
Serie: En Mördares Anteckningar #1
Utgiven: 2012
Sidantal: 319

TACK Rabén & Sjögren för detta recensionsexemplar!

Rose Smith har inte sett sin styvbror Joshua på fem år, inte sen hennes mamma och hans pappa försvann. Till slut ska Rose och Joshua träffas och hon är övertygad om att han vill återuppta sökandet efter de försvunna föräldrarna. Rose är däremot väldigt tveksam till att gräva i det förflutna, hon har för längesen gett upp hoppet att de ska återfinnas.

När Rose är på väg för att träffa Joshua blir hon vittne till ett knivmord på en kille i hennes skola. Bara ett par dagar senare blir hans flickvän också knivmördad och Rose hittar hennes kropp på kyrkogården. Polisutredningen går långsamt och Rose tar saken i egna händer. Medan hon försöker reda ut vem som mördat killen och tjejen, fortsätter Joshua jakten på deras föräldrar. Och de är helt ovetande om att deras jakt leder dem till mördarens anteckningar och att de till slut kommer ett steg närmare sina föräldrar ...

Okej, här har vi en tjej, Rose, som bor med sin farmor och har förlorat sin mamma. Fast hon tror inte riktigt att mamman är död, utan försvunnen. Hon kommer ihåg att hon hade en styvbror vars pappa försvann samtidigt och Rose har förbjudits att umgås med styvbrodern. Samtidigt så sker det en massa mord runt omkring Rose, som förövrigt är lite mobbad. Det här kan faktiskt bli bra tänkte jag, så blev det inte...

Rose känns fruktansvärt platt som karaktär. Mycket typisk och så. Vill vara "svart och svår", men når inte fullt ut dit. Hon är alldeles för upprorisk mot sin mormor, på ett sätt som inte framstår naturligt. Sen har vi Joshua, och jag vet inte. Jag vet ärligt talat inte.Det var inte jättelänge sedan som jag läste boken och jag har redan glömt av vad han var för en karaktär, jag fick till och med kolla upp namnet!

Det hade kunnat bli intressant om Joshua och Rose hade funnit varandra och det hade uppstått en liten romans mellan dem. Men det hände inte. Sedan har vi det här med morden. Jag fattar inte riktigt även om jag har fått förklarat för mig i boken varför de skedde.

Detta var inte något för mig alls! Jag visste inte ens om jag skulle orka att ta mig igenom hela boken. Så illa var det. Slutet var oväntat, det kan jag erkänna och det kunde ha blivit riktigt spännande, men istället kändes det onaturligt.

För mig känns den här boken som att den var full av "det kunde ha varit, men det blev inte så..."

Krångel med inläggen!

Jag såg nu att det har varit lite krångel med de två senaste inläggen! Men nu är det fixat och hoppas att ni gillar dem!

Vi är inte sådana som i slutet får varandra

Författare: Katarina Sandberg
Utgiven: 2013
Sidantal: 254

TACK till Gilla Böcker för detta recensionsexemplar!

Med småstadens siluett tatuerad på underarmen flyttar Cassiopeja Svensson till Stockholm för att studera juridik.

I huvudstaden lär hon känna de fina flickorna med pappas pengar som tycker att allt är så himla romantiskt, och på hennes hals växer strimmor av återhållen sanning. I ett utfall av frustration bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. "Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror" är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder.

Jag ska vara ärlig, jag läste den här enbart för namnets skull. Jag hade inte hört något om den här boken innan förutom att författaren var mycket ung. Jag ska fatta mig kort för jag har tyvärr inte så mycket att säga om den här boken!

Cassiopeja och jag passar väldigt dåligt ihop. Det är inte på grund av hennes åsikter om livet eller kärleken, tvärtom gillar jag karaktärer som är sådana. Men det känns ibland som att hon går emot sig själv väldigt mycket och sedan fick jag ingen känsla av att jag kände henne när jag läste. Och någon som man inte känner är främmande.

Boken har ingen direkt kapitelindelning det är bara stycken. Det tycker jag blir lite jobbigt för jag gillar struktur väldigt mycket och att avsluta min läsning vid ett nytt kapitel. Sedan känns det alltid som att man har kommit någonstans när man har läst ett kapitel.

Jag tycker att boken skulle ha börjat vid de sista tio sidorna och fortsatt kanske ett år framåt. För det är vid den här tiden som jag tycker att boken verkligen blir intressant. Men som det är nu så faller den inte alls mig i smaken tyvärr!